söndag 14 oktober 2012

1-års jubileum

För ett års sedan hände någonting stort i verksamheten. Någonting som förändrade oss mycket både pedagoger och barn men även vår verksamhet och dess innehåll. Jag tror nog att ni förstår att det var då vi fick in våra lärplattor. Vi samlade barnen på mattan med lärplattan i mitten och började introducera olika appar. Vi såg barnens nyfikenhet och lust att lära. I början ville alla hela tiden använda ipaden. Vi hade en lärplattan för 36 barn och att träna turtagning och samarbete kom i fokus. Toca boca apparna blev snabbt populära och det klipptes hår, fikades på saft och kakor i appen teaparty. Idéerna från apparna tog barnen med sig ut i lekarna och det lektes frisör, doktor och affär. Våra sångsamlingar blev inspelade musikvideor i Animoto och i Wigit lekte vi med foton av oss själva till nästan oigenkännlighet. Vi visade och berättade för föräldrarna genom vår väggdokumentation ute i hallen vad vi gjorde. Några pedagoger kastade sig över det nya verktyget medan andra var lite mer avvaktande och andra tyckte att det inte fick bli för stort fokus på lärplattan eftersom det var ju så mycket annat vi också skulle göra.
Idag när jag sätter på mig observationsglasögonen ser jag att något har hänt i verksamheten. Jag tror det iallafall. Det är inte på något sätt vetenskapligt bevisat men det är vad jag ser utifrån min beprövade erfarenhet under detta år.

Vad är det jag ser?

Idag kommer barnen och frågar efter lärplattan när de vill använda och arbeta med den. De turas om och det är sällan diskussioner vem som står på tur. Idag sitter de ofta i mindre grupper runt lärplattan och samarbetar och kommunicerar med varandra. De har även börjat kunna berätta vad de vill göra och vad de lär sig i olika appar. De efterfrågar specifika appar. I verksamheten använder vi ipaden som ett komplement och inte som en ersättning för någonting annat. Genom VGA kabeln kopplar vi upp den mot storskärm i samlingen och vid sagoberättande. Vi dokumenterar barnens vardag och visar filmer, bildspel etc med barnen men även vid föräldrasammankomster. Vi inspirerar varandra i huset genom workshops. Vi använder lotusdiagrammet för att utvärdera apparna och vårt arbete. Vi har byggt en förmågevägg kring The Big Five. Vi byter apptips med föräldrarna ute i hallen. Många föräldrar har även skaffat verktyget hemma. Barnens språk har utvecklats. Lusten och nyfikenheten för bokstäver, siffror och läs och - skrivandet är stort. Temaarbeten fotas, filmas och kan i ett senare skedde återvändas till i utvärdering och mycket mer.

MEN!

Även om lärplattan är ett fantastiskt verktyg och användarvänlig så får vi inte glömma vad som är nyckeln med den. Det handlar om lärandet!
Att barnens lärande utvecklas och synliggörs utifrån deras egen motor genom motivation, nyfikenhet och lust är inte svårt att se. Det vi mer sällan diskuterar är pedagogernas eget lärande. Då jag även var med på den tiden då datorerna kom in i verksamheten kan jag idag se några stora skillnader. Då pratade vi om att alla skulle få lika mycket tid genom äggklockan, alla skulle få prova samma pedagogiska lek och lär spel, alla skulle göra samma photostory och så tittade vi sedan på 25 st berättelser i följd för alla skulle få se allas.

Jag tror att en likvärdig skola inte behöver betyda att alla ska göra samma sak ( gäller även pedagoger) utan att vi idag skulle använda de digitala verktygen till att utveckla våra olika förmågor tillsammans med andra i gruppen. Att få använda verktyget när jag och min kompis har byggt ett fint torn som vi vill filma, när jag har kommit på en fantastisk berättelse i huvudet som jag vill återberätta i puppetpals eller spara som en bok i bookcreator. När jag vill gå till youtube och titta på traktorer eftersom jag är intresserad av det och kan berätta mycket om dem. Det är i de stunderna barnens lärande kommer i fokus och det är i de stunderna när mina kamrater av egen nyfikenhet kommer och vill se vad jag gör. Det är i de stunderna när kompisarna eller pedagogerna ställer de där kluriga följdfrågorna som jag själv också lär mig någonting nytt. Har du tänkt på att ... Skulle det kunna vara även såhär... Kan du berätta lite mer...

Jag tar av mig glasögonen för denna gång och känner att det har hänt en hel del i verksamheten under detta år med lärplattorna. Verksamhetsinnehållet är på väg att förändras. Vår syn på barnens lärande har utvecklats. Föräldrarna vet och får se mer vad vi gör i verksamheten. Det är spännande!

Vart vi befinner oss nästa år vet vi inte än men att någonting har hänt vet jag när man får denna creed från en av våra föräldrar. "Tack för ditt fina arbete med barnen. Jag är väldigt glad över mitt barns utveckling på dina lektionstimmar, ni är pärlor" mamma till ett barn, 4 år i förskolan.

Idag pratar vi i förskolan om lärande, förmågor och undervisning. Det är i förskolan barnens resa i det livslånga lärandet börjar. Det är här underlaget för vägbygget påbörjas. Allt för att barnen ska kunna välja i framtiden vilken väg de vill ta i sitt yrkesliv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar